7 timmar sedan
tisdag 17 februari 2009
Jumpa!
Min pappa har berättat att de brukade jumpa när han var ung. Hur många vet vad jumpning är? Det är ett nöje som har fallit i glömska, såvitt jag vet i alla fall. Det skulle ju möjligtvis kunna ha något att göra med att det är snudd på galenskap att ge sig på att hoppa på ISFLAK! Men, om sanningen ska fram blev jag faktiskt lite inspirerad att prova idag. Flaken låg så tätt ihop och hade vackert fransiga kanter. Det var vackert!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Både min pappa och jag jumpade när vi var små. Min pappa förbjöd mig strängt som förälder, men det hade han inte mycket för. Det var sååå spännande...
Jodå det gjorde jag också när jag var liten...
År uppvuxen på en liten ö i Stockholms södra skärgård och att jumpa på isflaken nere vid våra bryggor hörde till vinterlekarna.
Men mina storebröder var alltid längre ut än jag...mamma och pappa visste såklart inte om det. ;-)
Chris & Londongirl: Vad roligt att det finns fler jumpare där ute! Själv är jag uppvuxen mitt ute i skogen men en liten, liten damm som enda vattendrag. Den hade två lägen: ofrusen eller bottenfrusen.
Ibland hälsade vi på hos min pappas kusin som bodde på andra sidan en liten sjö som sommartid var fylld med näckrosor.
Om vi hälsade på när det var vårvinter, var det inte säkert att isen skulle bära.
Då mötte oss pappas kusin och visade var det var säkrast att sätta ner fötterna och jag var liten och skräckslagen och rädd att mamma och pappa skulle falla ner i det där okända.
Lika lite som det skulle falla mig in i att krypa ner i en underjordisk grotta, skulle någon nu levande människa få mig att jumpa på isflak.
Elisabeth: Vad skönt att få sällskap i det lite lugnare släktet som står stadigt med fötterna på jorden. :)
Skicka en kommentar