4 x 4 tassar

Efter gårdagens inlägg har jag fått frågan om jag har haft katt tidigare och jo, jag har haft den stora äran (för det tycker katter) att dela hem med fyra kissemissar genom åren.

Den första var en siamesblandning som var grå och vit (inte helt olik vår nuvarande kattgäst) och hette Hoppsan. Han var verkligen katt ända ut i morrhåren och levde sitt liv på sina egna villkor. Han fick en lugn och trygg uppväxt hos oss ute på landet med den gula labradoren Bina som engagerad surrogatmamma.

Efter något år fick vi tillökning på kattsidan då en vildkatt beslöt sig för att göra vårt hem till sitt hem. Fantasifullt nog döpte vi den kolsvarta lilla katten till Missan och den fick heta det även efter att vi förstått att det var en hane.

Både Hoppsan och Missan försvann, förmodligen tagna av någon av de rävar som brukade synas till hemma och efter ett tag blev saknaden efter katt för stor. Eller snarare, invasionen av möss och sorkar gjorde beslutet om ny katt enkelt.

Den här gången fick vi vara med riktigt från början. En familj i en grannby hade fått en oavsiktlig kull med ungar, sådär som det ofta blir på landet. Jag kommer faktiskt ihåg första gången vi var där och kikade på de små knytena. De var så pyttipyttismå! Efter några veckors väntan och idogt funderande på passande namn, hämtade vi en dag hem Misse och Tjosan.

Jag vet! Ett barn i sin mest kreativa tidsålder borde ha kunnat frambringa lite mer originella namn än så! Jag tror att jag inte orkade fundera längre utan slog till på ett par namn bara. När jag ett par år senare blev tonåring fick jag lära mig att det fanns ett kondommärke som hette Cho-san. För en fnittrig ung tjej blev det otroligt pinsamt...

Svart-vite Misse var från början en mönsterkatt, otroligt kelig, social och renlig. Trikoloren Tjosan blev rebellen som valde väskan under min säng till toalett, fastnade hängande i taggtrådsstängslet och gjorde grannskapets hankatter galna av åtrå. Hon försvann också efter några år men jag tror faktiskt att hon valde det själv. Misse var däremot som tjuren Ferdinand. Han låg mest på sin favoritstol i köket och njöt av livet. En dag gick han till ytterdörren som om han ville gå ut. Pappa släppte ut honom men på trappan stannade Misse till, vände och gick in igen och lade sig på mattan i hallen. Där somnade han in medan pappa smekte honom till den sista vilan. Det var så typiskt Misse, han valde sällskap i stället för ensamhet.

Efter Misse har det inte blivit någon ny katt och eftersom jag nu bor i lägenhet känns det inte riktigt aktuellt. Om jag en gång flyttar till ett eget hus lovar jag däremot att det kommer att finnas åtminstone en kissemiss i familjen.