Sambon och jag var på spontanutflykt söderut och efter en god middag med vin (för min del) fick vi en knasigt rolig idé. Varför inte besöka Lars Vilks kontroversiella konstverk i Kullabergs naturreservat? Tänkt - och gjort.
Vid 20:30-tiden anlände vi till parkeringen och begav oss rätt ut i skogen. En dryg kilometer senare kom vi fram till branten som ledde oss 500 m ner till strandremsan. Nerför, nerför, över rötter, glidande grus och större stenar.
Till slut kom vi fram till porten som leder till Nimis rike... Vi klev in...
...och upptäckte en märklig värld av drivved och plockepinn.
En spektakulär vy nerifrån.
Här har jag gett mig in i bilden för att visa tornets storlek.
Skymningen faller mer och mer. Stämningen är magisk. Vi är ensamma. Det är vindstilla. Himlen är svagt skiftande i blått och rosa. Fåglarna är på väg att tystna men jag är ganska säker på att jag hörde ett skriande från pilgrimsfalken.
Ett snabbt besök till den intilliggande s k stenboken, Arx.
Men nu är det verkligen dags att börja den otäckt branta klättringen upp till stigen igen. Månen visar vägen.
Strax före kl 22:00 var vi tillbaka vid bilen med en härlig, lite äventyrlig upplevelse att minnas länge. :)
3 kommentarer:
Magiska bilder också!
Jo, det var travande och snavande, men väl värt det, minns jag. Vilka fantastiska bilder!!!!
Jag såg ett Tv program för ett tag sen med Bert Karlsson. Han skulle gå ner där och jag undrade hur det skulle låta från hans trut då. Det jag föreställde mig var bara förnamnet,,,Han tyckte, när han väl kom ner att det var synd att det inte fanns ett fikaställe eller "nåt typ köpcenter" där.
Eva H-höjden: Tack! Det var roligt att höra. :)
Moster Ma: Välkommen hit och tack för komplimangen! Vad roligt att du också tyckte att det var värt mödan, för möda var det... Har Bert tagit sig ner dit??? Oj, oj. Det förvånar mig inte att han ville kommersialisera det hela. Jag har sommarjobbat för honom en gång i tiden...
Skicka en kommentar