Jag har fått äran att passa en av Tapas gamla kompisar idag, den enögda foxterriern Bess. Hon är en nio år gammal dam som har varit med om en del tråkigheter men på terriers egna vis, travar vidare med svansen i vädret. Det är en liten utmaning att få en så bestämd figur att slappna av men jag tror, tar mig tusan, att jag har lyckats. Det kommer små sköna suckar av välbehag från kudden snett nedanför mina fötter. Jag vågar knappt röra mig för att inte störa.
Hon är som sagt enögd den lilla. Hon blev tyvärr attackerad av en stor svart hund för några år sedan och han bet sig fast i hennes ansikte. Ögat gick inte att rädda men hon överlevde i alla fall.
Nu ska vi ge oss ut på promenad i snöslasket - men det bekommer inte en terrier! :)
3 kommentarer:
Åhhh, en släthårsfox!!!!
Det är så sällan man ser dom så jag blir otroligt rörd när jag tittar på bilderna av Bess, och jag blir alldeles skakis när jag läser om attacken som gjorde henne enögd.
Så hemskt det måste varit för både Bess och för hennes ägare när det hände. Jag ryser.
Men så fin hon är, hon har ett otroligt vackert huvud.
Det är ju mest huvudet man ser här, hon har säkert en görsnygg liten kropp också :)
Lite ser man ju där hon ligger på fårskinnet.
Och de små tänderna som synd när hon slappnar av. Nu blev jag riktigt pussugen :)
Jag tänkte väl att du skulle bli glad att se min lilla vän. Ja, lilla Bess har varit med om mycket. Hon har varit sjuk ganska ofta och även fått ena örat iturivet på ett tidigare hunddagis. Det är inte lätt att vara en envis liten terrier alla gånger.
Tuffa och envisa är dom så det förslår så riskfaktorn kanske stiger just för den typen av hund?
Min foxtik var också med om en hel del otrevliga incidenter med andra hundar.
Skicka en kommentar