Visar inlägg med etikett Hund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hund. Visa alla inlägg

tisdag 7 april 2009

Varför varg-hund?

Människan har, i mitt tycke, en märklig önskan att mixtra med naturen. Annonsen nedan fanns inne i söndagens GP och den ger upphov till en del frågor.


- Var har de fått tag i vargen? Mig veterligen är det inte tillåtet att ha varg i fångenskap i Sverige och jag antar att djurparker inte är intresserade av avel med hundar. Var kommer då vargen ifrån?

- De efterfrågar seriösa intressenter. Vad då seriösa? Till vad ska man använda de här varg-hundarna?

- Varför bara mailadress och inget telefonnummer? Har de något att dölja? Förmodligen...

Jag tycker att detta är oseriöst och tycker synd om de blivande valparna för det är stor risk att de kommer att råka illa ut i livet.

fredag 13 mars 2009

Besserwisser

Det finns ingen som är så självsäker och envis som en - terrier! Det bara MÅSTE gå att få tyst på det knäppande kylskåpet!!! Om jag skäller eller morrar varje gång det låter, borde det ju tystna snart. Eller vad tror ni???


Jag har fått äran att passa en av Tapas gamla kompisar idag, den enögda foxterriern Bess. Hon är en nio år gammal dam som har varit med om en del tråkigheter men på terriers egna vis, travar vidare med svansen i vädret. Det är en liten utmaning att få en så bestämd figur att slappna av men jag tror, tar mig tusan, att jag har lyckats. Det kommer små sköna suckar av välbehag från kudden snett nedanför mina fötter. Jag vågar knappt röra mig för att inte störa.

Hon är som sagt enögd den lilla. Hon blev tyvärr attackerad av en stor svart hund för några år sedan och han bet sig fast i hennes ansikte. Ögat gick inte att rädda men hon överlevde i alla fall.

Nu ska vi ge oss ut på promenad i snöslasket - men det bekommer inte en terrier! :)

torsdag 19 februari 2009

Pälsigt besök

Idag har jag haft besök hemma av en svart puma. Hon har varit dagiskompis med min lille Tapas och nu hjälper jag hennes matte ibland. Det är så härligt att få umgås med en hund som drar ut en i skogen, hjälper till att slicka skålar och, och bara finns där med hela sitt väsen... Åh, vad jag saknar det.

Det värsta är att hon fortfarande känner doften av Tapas och när jag ser det hugger det till i mitt hjärta. Det bästa med det är att jag då förstår att han finns kvar här, även om jag inte kan känna det.
Visst är hon fin, min bonusvovve!?